Volontärlöftet infriat!

Du minns kanske mitt löfte att börja volontera? Jag skickade in ansökningar i somras och i och med att höstterminen dragit igång på allvar har jag debuterat som läxhjälpare i Tensta. Det var riktigt roligt och stimulerande för intellektet.

Hur skulle du känna inför att hjälpa en niondeklassare med retorikläxan? Att komma på argument för- och emot dödsstraff? Eller förklara för en 8-åring varför man stavar kamel med ett m? Eller försöka förstå hur långt man kan driva sina frågor till en sjundeklassare som läser en text på franska men uppenbarligen inte förstår ett enda ord?


Åkte till Tensta och kände mig ganska urlakad och trött. Åkte hem full av energi och med en känsla av att jag faktiskt gjort nytta! Kontrasten mellan Tensta och Södermalm är dock brutal. I Tensta är jag i minoritet. Den som blir tittad på, som om jag åkt fel. Eller som någon som så klart måste vara på väg till konsthallen. 

Väl tillbaka på Söder är det ingen som tittar. Jag smälter in i det homonyma medelklassgettot. Hon som bor på 59 kvadratmeter i en sekelskiftesbostadsrätt och på söndagarna lagar pulled pork (av glad gris från Nibble, så klart) och känner ett styng av dåligt miljösamvete över att ha igång ugnen i så många timmar.