Ny artikelserie i SvD idag - "Livet på Fejan". Om vad vi gör med Facebook, om vad Facebook gör med oss. Det känns kanske inte som ett helt nytt och fräscht ämne. Däremot var jämförelsen med apor intressant.
Våra närmaste släktingar, aporna, håller koll på sina sociala nätverk genom ”social grooming” eller ”social putsning”. Exempelvis ägnar schimpanser hela 20 procent av sin vakna tid åt att pyssla om varandra. Och det som kan se ut som ett planlöst plockande av löss på apan intill, är i själva verket ett medvetet relationsarbete där nya kontakter knyts och vänskapsband och statusförhållanden bekräftas.
Ingen vill på sin Facebook-profil visa upp sin misär, sin ostädade lägenhet eller osäkerheten på jobbet. Nej, statusuppdateringarna är till för att visa hur lyckad man är, vilken fantastisk semester man har och vilka roliga fester man går på, enligt SvD och psykologiprofessorn Sam Gosling.
Låt mig se, en sammanfattning av mina senaste statusuppdateringar på Facebook och en analys av dem.
Anna Nilsson försöker sig på att plantera en keiki och undrar om det är nödvändigt att pudra snittytan med kanel?
En viss osäkerhet i och med användningen av verbet "försöker". Jag "planterar" inte, utan jag "försöker plantera", med förbehåll för att jag kommer att misslyckas. Kanelundringen har så klart med googlande att göra, för att visa "hey, jag läser på innan jag ger mig på omplanteringen, och ifall jag misslyckas så frånsäger jag mig allt ansvar". Efter att ha läst det ena mer knasiga tipset efter det andra hamnade jag på nåt forum där nån orkidékuf berättade hur han brukade pudra luftrötterna med kanel.
Anna Nilsson sörjer tanken om att hon inte kommer att kunna genomföra Sthlm halvmaraton i år eftersom knäna inte är lika pigga som resten av kroppen.
SvD jämför Facebook med Jim Carreys Truman Show - "allt är bara trevligt och glatt". Jaså? Här outar jag ett misslyckande, vad gäller en fysisk prestation och mina kroppsliga genetiska brister. Akilleshälen har satt sig i knäna. Däremot ingjuter jag ju lite hopp genom att skriva "i år", för kanske att jag ger mig på't igen nästa år?
Anna Nilsson bakar en kaka med ny bärmix från Icas frysdisk. Havtorn/blåbär/gojibär/björnbär/röda vinbär/tranbär. Kan bli hur gott eller konstigt som helst.
Här visar jag att jojemen, visst hänger man med i svängarna. Nyheter från frysdisken på Ica! Kakan resulterade i ett blogginlägg. Kakan doftade lite mystiskt och såg ungefär som nåt man inte vill trampa i när man går hem vid halv tre på natten i korsningen Skånegatan/Östgötagatan.
Anna Nilsson ska till Mariefred och kolla på ett uppstoppat lejon
Viktigt för statusuppdateringar är att visa upp vilken fantastiskt gnidningsfri semester man har haft. Allt ska se ut som en Pripps Blå-reklam. Jag har haft sommarlov sen 15 juni. Det har verkligen inte varit Tomas Ledin-soundtrack i två månader. Och tack gode gud för det. Mariefred må vara en fin liten idyll vid Mälaren, men det fula uppstoppade lejonet på Gripsholms slott är förmodligen antitesen till vackra solnedgångsfoton från ytterskärgården. Återigen vågar jag vara ärlig i min statusuppdatering och berätta om livets alla sidor.
Anna Nilsson is hemkommen från Järna. Med skrädmjöl i en fuktig papperspåse och nygjord kanelglass i magen.
Strax utanför Södertälje ligger Järna. Den dagen jag var där ösregnade det. Inte ens om man ansträngde sig kunde man höra Tomas Ledin genom det smattrande regnet. Men en rolig dag var det ändå. Jag hoppas att det framgick i min status.
Vill också tillägga att jag känner folk som ägnar mer än 20% av sin vakna tid åt att plocka löss på Facebook.
Etiketter: apor, Facebook, reklam