Köksprojektet fortsätter. Igår bjöds det på uppehållsväder så jag begav mig till Fredells igen. Ännu en gång befann jag mig småsvettigt nervös iförd klänning på ett byggvaruhus. Jag har inga planer om att gifta mig (någonsin), men det är så det måste kännas att stå där vid altargången - syns mina svettfläckar under armarna, kommer han att säga ja? Men det gick bra. Ingen såg de eventuella svettfläckarna, och alla killarna sa "ja, klart jag vill hjälpa dig". Jag tog tillfället i akt att ställa alla frågor jag över huvud taget kunde komma på, trots risken att framstå som en idiot. Jag kan stå för att jag inte kan någonting om att bygga och renovera.
Under köksskåpen ska det alltså sättas upp nån form av träbit, ja ni märker redan här att min lexikala diskurs vad gäller renovering är otroligt begränsad, för att dölja den fula slitna sockeln. Efter en ganska lång diskussion med en kille på brädgårn kom vi fram till att masonit nog var en bra lösning. Jag visade upp den lilla skissen över hur de små träbitarna skulle se ut. Han hjälpte mig bort till sågen. En annan kille skulle nu assistera mig. De två brädbitarna var utsågade på ett litet kick och jag lade dem i kundvagnen. Jag började traska mot färgavdelningen. Sågkillen ropade "hallå, resten av skivan då?" varpå jag svarade "eh, nej alltså jag behövde bara dom här bitarna, du får göra precis vad du vill med resten av skivan". Jag hoppas att han sågar ett sjukt stort pussel av den.
Etiketter: assistance, bygga, Fredells, golv, pussel, skor
