Igår blev jag för första gången kallad hippie. Jag var jag på inflyttningsfest och som present hade jag med mig hemgjord marmelad, en obligatorisk faktor för att skapa genuin hemtrevnad. En av gästerna såg de små burkarna och utbrast "Hemgjord marmelad?! Gud vilken hippie du är! Du är säkert en sån som bakar med surdeg också". Guilty as charged. "Men är det inte snarare ganska konservativt att koka marmelad och baka med surdeg" svarade jag. "Mjo, men det är nåt hippieaktigt över hela dig liksom, med det där lockiga håret". Där ser man, hippiesyltisidentiteten hänger alltså på håret.
Etiketter: fördomar, guilty pleasures, hippie, marmelad, politik, surdeg, syltis