Jag höll alldeles på att glömma det som verkligen definierar en riktig syltis. Müslin. Så klart att syltisen rostar sin egen müsli. Jag följer sällan recept (bortsett från när det gäller surdeg), men jag har ändå något slags basrecept i huvudet
5 dl havregryn
5 dl rågflingor
2 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl kruskakli
1 dl sesamfrön
1 dl pumpafrön
2 dl riven kokos
kanel
kardemumma
hackade nötter (idag blev det valnötter och mandelspån eftersom det var det som fanns hemma)
Jag blandar allt i en skål. Tillsätter 2 dl vatten blandat med 5 msk rapsolja. Häller ut på en plåt och kramar in vätskan. Rostar i ugn på ca 200 grader i ungefär en halvtimme. Det är viktigt att röra om ofta så att det inte blir bränt. Man hör när det är klart. Då har müslin torkat och liksom rasslar på plåten.
När müslin har svalnat blandar jag i russin och annan torkad frukt. I dagens müsli har jag klippt ner fikon och aprikoser, och lite russin och torkad mango som smakar en aning konstigt. Och ja, det är en
plastklämma man kan skymta där under påsen...
Etiketter: improvisation, kanelmissbruk, kokos, müsli, plastklämma, syltis
