Frälsningen i Höganäs

På väg från Oldsbergs ost mot bilen är det en man som hejdar mig och tittar på min fot.

"Men hej, vad är det som har hänt?"
[Känner jag den här mannen? Tror han att jag är någon som han känner?]
"Ehh, jag har stukat foten."
[Nej, jag känner verkligen inte honom.]
"Vi har bönemöten, vi skulle kunna be för dig."
"Det var snällt, men jag tror alltså inte att det är något för mig."
"Vi ber för de sjuka och de blir helade. Vad heter du?"
"Anna"
"Anna, vi kan be för dig!"
"Tack, det var verkligen fint sagt, men det är mycket bättre idag än det var igår. Titta, jag kan gå utan kryckor!"

Jag går därifrån och inser att det här med kryckor är lite som hundtricket. Det skapar uppmärksamhet. Den fick jag dock inte i förrgår då jag var i Höganäs med Tom, men idag med Maria så högg gubbarna direkt.


Vad bilden föreställer? En bit comté som Tom och Maria turades om att skära snett under förespegling att det inte går att ställa in en sned ostbit i kylen.

Etiketter: , , , ,