Syltis på Söder

Idag för ett år sen

2011-08-13T15:08:00.004+02:00

Föregående inlägg fick mig att tänka på ungefär idag för ett år sen. Då citerade Filter min geléspaning. Uppföljning på det? Jag kokade gelé, projektet dokumenterades av Bagarn och bilderna pryder nu köksväggen. Gelén, ja den står i kylskåpsdörren. Hyfsat orörd.

Vi måste prata om smör

2011-08-13T14:45:00.006+02:00

Nöjesguiden om "det vi pratar om mest just nu". Smör på fjärde plats? Jisses, smör är alltid tidens anda, smör är alltid modernt.

Höst?

2011-08-13T13:23:00.002+02:00

Va? Redan? Jag har junte ens haft ordentlig semester än.

Fittograferna

2011-08-11T21:09:00.006+02:00

Ibland känns det rätt gött att jobba med marknadsföring av ett administrativt system för det långsiktiga sparandet. Då slipper man trängas med Elin Kling på Berns, dricka ljummen Bellini och pussa på kind med folk man måste lära känna för sin karriärs skull. Gud. Så. Jävla. Krystat.

Men ibland är det intressant med ett besök i overkligheten. Som ikväll. På Odd Molly-visningen. Jamen alltså deras målgrupp är kvinnor över 35. Lite sådär smårunda, eller alltså, jag menar mammor som fått ett par ungar, som gärna klär sig lite fräsigt men luftigt, och som gillar skrynkliga volanger och virkad spets. Modellerna på catwalken var cirka 16 år och hade size 0. Hur väl lyckas målgruppen definiera sig med de där flickorna?

Ja, det är Lars Wallin som sitter där på front row. Och Lena Philipsson mittemot så klart. Hon är ju gift med karlsloken som ritat paltorna.

Jag har inte sett Solsidan. Men jag har hört talas om Mia Skäringers karaktär Anna som föraktfullt väser "Odd Molly-fittor" till kvinnorna ute i Saltsjöbaden. Jag har full förståelse. Jisses, så många fittografer det fanns på plats.

Något ryskt?

2011-06-27T21:54:00.003+02:00

Var på PUB och kikade i en bok som nog mest var till pynt där bland kläderna. Hur kunde jag glömma att notera titeln på boken med detta saftiga stycke?

Sviter sen midsommar

2011-06-27T21:46:00.006+02:00

Midsommarafton firades i skärgården på en minst lika vedervärdig plats som det där Orust. Det var sillunch, midsommarstång, kaffe och jordgubbstårta, lekar med tema sjöräddning, grill, sång, dans och lite naket. Det nakna var en del av leken då det gällde att kasta sig i vattnet så snabbt som möjligt. Joggingtur på kottig stig resulterade i sticka i foten, som avlägsnades igår. Stickan alltså. Foten är intakt.

Finglass och fulallsång

2011-06-27T21:33:00.005+02:00

Det har förmodligen inte hänt sen någon gång i vintras. Att jag sitter hemma en måndag och kollar på TV. Det är dessutom tokfint väder. Vore jag en karaktär i Bamse skulle mitt namn vara Lille Skrutt. Host och snörvel. Sjukt bra att det i helgen tillagades finglass, eftersom 18 smaker hade midsommarstängt. Blåbärsglass med valnötskrokant bidde det. Och vad gör man med äggvitorna? Ja, vad gör man med dem? Maränger så klart.

Kardemummamaränger. Det blev en hel del maränger av'et. Försvinnande goda. Hursomhelst, nu sitter vi här, jag och finglassen. Och det är allsång på TV. Nej nej, inte från Skansen, utan fulallsång från Liseberg. Det är vad som bjuds denna måndag.

Vidrig västkustsk veckoände

2011-06-16T21:37:00.010+02:00

Jag var på Orust i helgen. Det var för jävligt. Nog för att solen stundtals visade sig men det kunde helt klart ha varit varmare då vi satt på trappan och löste korsord och drack kaffe.

För att inte tala om maten. Vi skulle äta precis hela tiden, och maten var så jävla god att man var konstant mätt, och det vet ju alla vilket helvete det är... Att behöva äta nybakat levain till ceviche. Löjrom och hälleflundra på Käringön. Dricka champagne på klipporna. Ett helvete. Sa jag det? Att det var ett helvete, där på Orust? Fult var det också.

Väntar på regn och ledighet

2011-06-16T21:28:00.005+02:00

Har köpt på mig en del böcker de senaste veckorna. Vet inte riktigt när jag ska läsa dem, men nu ligger de där och väntar på mig. Det känns ganska bra det med.

Jag var inom Pocketshop häromdan. Gick genast förbi topplistan och annat skräp. För det finns en prettohylla där, som gjord för mig!

Sen gick jag hem och läste ut Jonas Karlssons fina novell från Novellix.

Varken här- eller närodlat

2011-06-16T21:13:00.002+02:00

Jag köpte jordgubbar igår på Ica Folkungagatan. De var därodlade. I Önnestad!

När man inte bloggar

2011-06-08T22:20:00.007+02:00

Vad gör man då?

Tjaaa, tässämpäll spenderar man lite av sin långhelg på Finnhamn (igen). Löser korsord och badar och sånt.

Och så betraktar man en fluga som dör champagnedöden på terrassen till Södra Teatern.

Ont om kontakter

2011-05-20T23:15:00.002+02:00

På köksbänken trängs kaffemaskinen med kaffekvarnen. Brödrosten fick härommorgonen dela kontakt med hårtorken.

Under bron

2011-05-16T20:30:00.005+02:00

Nej, inte under den bron, men under Årstabron lite längre västerut, där har nån konstat sig lite. Snyggt!

Bloggtorkan

2011-05-15T22:12:00.008+02:00

Den låga bloggaktiviteten har tidigare berott på att jag haft en del annat att tänka på och ordna med. Livet och sånt. Ja, och nu har livet visst kommit emellan igen. På ett betydligt bättre sätt än under förra bloggtorkan!

Det säger bara svisch svisch, så har körsbärsträden i Kungsan blommat, man har ätit en sådärig middag på F12, varit med på en kokboksplåtning i Sjöstan, konfererat på Sandhamn, lagat en nedfallen fåll med fotokuddar, fått en fruktansvärt ful (och värdelös) tallrik från Irland, hejat fram Johanna till en finfin halvmaratid, varit på Nouvelle Vague-spelning på Berns, spelat rouelettebingo på innergården under grillpremiären och slagit nytt rekord i antal människor i grottan.

Sofomiffon

2011-05-15T21:47:00.009+02:00

"Det duggregnade lite i morse...så jag tar på mig mina gummistövlar från Hunter". Ja, det var tydligen så man skulle tänka eftersom de där stövlarna syntes på var och varannan fot på Södermalms gator i eftermiddags. Avslappnade Söder...pffff... Och när jag bildgooglar dessa stövlar hittar jag så många feelgoodbloggar att jag får eksem.

Jag är väl inte så mycket bättre jag. Med nybakat surdegsbröd till frukost, kompletterat med nykokt marmelad på päron och valnötter. Och yoghurt med granatäpple och en gnutta vanilj. Och ägg så klart, skramlade ägg.

Utanför Sofos gränser

2011-04-28T22:25:00.004+02:00

Där kan hända vad som helst. Bara några meter in på Magnus Ladulåsgatan på andra sidan Götgatan, ja, där hänger Barbara längs husväggen.

Påskdagslevain och surdegsdagis

2011-04-24T22:19:00.005+02:00

Bakade av nattjästa levaindegen i bakformar. Blev snyggaste formbrödet nånsin!

Och Urban Deli Bakery har öppnat surdegsdagis?!

Jesus lever! Återuppstånden!

2011-04-24T21:57:00.006+02:00

Jag mår som han skulle ha gjort.

Mosig av solsken, nästanlampköp, promenerande, godissockerchock, vin till lunchen och febrilt letande efter blommande körsbärsträd.

Ifall Jesus levat...

2011-04-24T21:42:00.009+02:00

Så är jag hyfsat övertygad om att han hade firat påskafton ungefär som jag.

Med förlåt-jag-är-en-timme-sen-till-påsklunchen-tulpaner.

Eftermiddagscava med fniss i. Och Anthon Berg-ägg!

Middag på Gulddrakebelönade Brasserie Godot. Bra råbiff, fin lax, spännande lakritsdessert men en ganska trist äppeldessert. (Och kokt skalad potatis till laxen, hur tänkte dom där?!)

Sen Anna Järvinen på Fasching. Lyssna i efterhand här! Alltiallt en finfin påskafton.

Påsk på Finnhamn

2011-04-22T22:33:00.008+02:00

Skära är ett gammalt ord för rena. Så på skärtorsdagen hoppade vi på båten mot Finnhamn för att tvaga oss under stjärnklar himmel efter bastubad. På Finnhamn ligger ett fint vandrarhem, en ypperlig krog och, som sagt, en bastu. Vad mer behöver man? Ingenting.

Rosévin i solen, wallenbergare, promenad. Inte illa.

Postminisemesterdepp att komma tillbaka till stan. Långfredag. Jag har deklarerat och sorterat tråkiga papper. Jag sympatilider med Jesus.

Prepåsken

2011-04-22T22:15:00.005+02:00

Ja påsken inleddes redan i onsdags med champagne, äggmålning och knäckebrödsbak.

Kulturande i Borås och Sätila

2011-04-22T21:50:00.010+02:00

Det finns ett fint konstmuseum i Borås. Där kan man se Las Palmas i sin helhet och fotorealistiskt måleri av Karin Broos. Till Borås tar man sig förslagsvis med morbrors Amazon från 1964.

Sen åker man till mormor och äter söndagsmiddag. Enligt mormors syster var jag på svältgränsen.

Nåväl, det kan man ju diskutera, men inte är jag den som tackar nej till glass, grädde och varm hjortronsås. Eller kakor till kaffet.

Sockertoppade då jag kom hem till Stockholm, i en mjuk soffa strax utanför Sofo. Med en ny Ben & Jerry-smak. Kokos, choklad och karamellcrunch - jag finner inte ord.

Oskulden på Sjömagasinet

2011-04-22T21:36:00.007+02:00

Jag hade bestämt att det var helt uteslutet att åka till Göteborg utan att besöka Sjömagasinet. Nu är den oskulden tagen. Och vilken debut sen! Det var kalixlöjrom, kalvcarpaccio, bläckfisk, sparris, torsk, fjärsing, ostron och kummel. Och allt var så bra, så enkelt och så odramatiskt rent. Inga krusiduller.

Efterrätterna! En crème brulée med jordgubbar och kokoscrème. Puh! (Tillbaka till Brasilien - bountyns förlovade land!)

Och kola med salta nötter till en mintkaka, pärontarte och päronglass. Den var lite After Eight med päron goes 2011. Nötterna gjorde hela efterrätten.

Kulturandet i Göteborg

2011-04-22T21:15:00.010+02:00

Röhsska visade Stenebys examensutställning samt en utställning med cocktailklänningar och en fantastisk skulptur - "Cry me the sorrow" av Christian Pontus Andersson.

Var inom Göteborgs konstmuséum och Hasselblad Center. Och däremellan kom baske mig inte fastan, nejdå. I Göteborg äter man med fördel lunch på Le pain francais. De har dessutom mandelcroissanter som inte är av denna värld. Jag tittade bort och SVOSCH så hade någon börjat gnaga på min tilldelade halva.

Och så har jag nu sett ett större spektra av Åsa Jugnelius ljusstakar - storsnippan och de lite mindre snipporna.

Släktandet i Göteborg

2011-04-22T21:03:00.004+02:00

Träffade släkt jag känner väl, känner lite grann och inte känner alls. Det var fint. Jag fastnade framför min nästkusins bokhylla. Fanny är 18 år och tar studenten i vår. Det är tio år sedan jag tog studenten. Jag funderade lite över hur min bokhylla skulle ha sett ut ifall jag vore 18 år idag. Murakami? Oksanen? Ja, jo, inte osannolikt.

Svängde inom Göteborg förra helgen

2011-04-18T22:09:00.004+02:00

Jodå, jag kom ihåg att ställa tillbaka klockan. Inte bara två, utan fyra år.

Veckan i korthet

2011-04-09T12:17:00.007+02:00

Mätt och trött efter frukost på Bakverket och en vecka som har bjudit på alldeles för lite sömn.

Jag och Johanna var på visning på Bonniers Konsthall häromdan. Om makt och barns reflektioner kring konst. Och lite Ann Heberlein.

Vi pratade vi om återuppståndelse av måndagsklubb. Alltså jag och Johanna, då var inte Heberlein med. Sen var vi på Me and my army-spelning på Strand och hade en liten rosévinspremiär. Inte utomhus dock, men det var fint att dricka saft som smakade vin eller vin som smakade saft.

Och jag spenderade en halv dag i en trång och svettig skrubb då jag röjde, sorterade och baxade runt på prylar i det nya marknadsmaterialförrådet.

Jag är en påse

2011-04-05T22:17:00.004+02:00

Enligt Kobra är dagens bohem en pose visavi 1800-talets sorglösa (och hungriga) konstnär. Med tanke på hur mycket kameran svepte över mitt kvarter i allmänhet och mitt hus i synnerhet så kan jag väl konstatera att ja, jag är en klyschig bohem av typen nouveau - jag dricker champagne och jag har råd me't. Hm. Jag som gått runt i flera år och trott att jag bara vara helt vanlig BoBo

Nästa veckas Kobra om Brasilien. Missa inte!

Hej 1975!

2011-04-04T20:44:00.004+02:00

Banan. Bland det värsta jag vet. Det finns dock en sak som är värre - varm banan. I fredags åt jag lunch i Nordeas personalmatsal. Inget ont om det stället eller om sällskapet, men dagens rätt var Flygande Jakob.

Våren vinner

2011-04-04T20:37:00.005+02:00

I eftermiddag stod jag i säkert en kvart på Strömbron och kollade på isblock som krossades mot bropelarna. Solen sken och det var som om våren hade övertaget. Det var fint.

Sen kom jag hem och det kändes varmt och kvavt i lägenheten. Så då öppnade jag alla fönster och noterade samtidigt att de var oerhört smutsiga. Nu är det mörkt. Nu ser man inte skiten.

Antiinrett

2011-04-04T20:21:00.004+02:00

Ingrid Hedströms krönika i DN sätter fingret på något som jag själv gått funderat lite på; fransmännen ägnar sig inte åt inredning. Knorren på Hedströms krönika är att fransmännen ligger istället för att inreda: "Jag misstänker ibland att fransmännen ägnar sig åt att leva i stället för att renovera köket. De har faktiskt Europas högsta födelsetal."

Min konklusion efter tre år i Frankrike handlar inte om ligga, utan om att man går ut och äter istället för att bjuda hem folk. Hur ofta var jag hemma hos nån inföding? Aldrig. Man sågs ute på restauranger eller barer.

Och restaurangerna i Frankrike? Ja, som Hedström konluderar, inte är de särskilt stilrena. Mitt enda krav då jag bodde i La France var att de inte skulle ha plaststolar på uteserveringen. För mig var det höjden av turisthak. Bortsett från L'oiseau qui chante. Där hade de plaststolar ute och inne. Och de serverade de bästa pizzorna på den franska sidan av gränsen till Italien. Turistigt var det inte, för någon utsikt fanns det inte att vila ögonen på. Inget charmigt torg, plataner eller vågbrus. Nej, en motorväg, några kulörta lampor och en hundgård med loppiga schäfrar var vad dom hade att erbjuda. Men pizzorna var som sagt fantastiska. Jag vet till och med en person som åt så mycket att hon kräktes på hemvägen. Med orden "det var så värt det". Det var inte jag. Alla som känner mig vet att jag har kräkfobi.

Man skämtar inte om mat

2011-04-01T08:27:00.001+02:00

Inte ens 1 april är det ok att skämta om mat, anser jag. Men Pain de Martin struntar blankt i detta. Brödlivsstilsmagasin. Pff...

Kulturmaratonveckan med oxkind och dubbeltryffeleffekt

2011-03-31T22:39:00.011+02:00

I tisdags kollade jag två fotoutställningar på Kulturhuset. Såg om Année Olofssons The face of all your fears och den nya samlingen bilder av Gregory Crewdson - In a lonely place. Den amerikanska mardrömmen var extremt sevärd. Varje bild var som en minutiöst iscensatt novell, fångad i ett fotografi. Och det var som om de enskilda bilderna hörde ihop med varandra; små detaljer och bitar som jag tyckte mig känna igen. Eller så var det bara min inneboende besatthet av att vilja finna samband. Och på kvällen, Anna Järvinens releasefest på Rönnells antikvariat. Sen är det som om det går av bara farten. Svisch svisch. Med avbrott för styrelsemöte med bostadsrättsföreningen och en spritzer på Och himlen därtill igår så klämde jag in Klungan ikväll. På Dansens Hus. Jag gillade inte föreställningen nåt vidare. Den var så sorglig. Karaktärerna var så sorgliga. Och alla människor i publiken som skrattade hysteriskt, ja de var ju kanske ännu sorgligare. Den postmodernistiska blandningen av fin- och fulkultur gjorde mig förvirrad - skulle jag skratta eller gråta?

Bara en timme tidigare hade jag samma känsla i kroppen då jag satt på Rolfs kök och drack vin, gnagde på surdegsbröd (med nåt italienskt ister) och åt oxkind med potatistryffelmos. Åh. Gud. Så. Bra.

Ja, jag kanske är en enkel tös från landet. Jag uppskattar bra kött men konstig kultur, se det förstår jag mig inte på. Eller så berodde det inte på mitt ursprung eller uppväxt, utan på dubbeltryffeleffekten. Gotländsk tryffel i potatismoset och tryffel till kaffet kan leda till fullständig kulturblackout.

Lamphjälp ej längre nödvändig

2011-03-28T23:06:00.001+02:00

Hittade lampan. Den hette helt enkelt Foto. Oj. Billigare än AJ. Kanske skulle slå till på en av varje?!

Lamphjälp?

2011-03-28T22:56:00.006+02:00

Var på illustrationsmässa på Biblioteksgatan i helgen. Kalasfina illustrationer. Och riktigt snygga fotolampor. Tror att de kom från nåt som hette Taf, men hittar dem inte på nätet. Hjälp, någon?

Torra läppar

2011-03-28T22:49:00.005+02:00

Höll på att bli tokig i fredags, så jag gick inom apoteket och bad om hjälp. Apotekaren rekommenderade mig nåt slags rumpsalva som skulle vara rena rama mirakelmedlet mot vinternariga läppar. Jag fascineras av bilden på asken. En putande bebisrumpa. Är den inte bara jättekonstig? Alltså inte rumpan, utan motivet som sådant.

Och ja, jag fortsätter att vintervägra genom att låta brasilienflipflopsen ligga framme.

Tjockaste kulturkoftan

2011-03-28T22:35:00.007+02:00

I lördags Folkoperan, igår Sven-Harrys och Dramaten. Och idag då? Ja, en sväng till Fotografiska. Albert Watson-bilderna var "aha, ja just ja"-igenkänningskänsla. Sarah Moon var mer "aha, nähä, det här säger mig ingenting". Det har, som jag tidigare nämt, öppnat bageri på Fotografiska. Eftersom lunchen intogs på 19 glas nöjde jag mig med en torr litenkaka (ental för småkakor).

Behöll koftan på och gick på bio. Såg Norwegian Wood. Japanskt, låååångsamt, suicidalt och ganska grått. Kollade självmordsstatistik nyss. Mina misstankar bekräftades. Klart att det begås dubbelt så många självmord i Japan jämfört med Sverige. I Japan snackar man ju tydligen bara sex, inte känslor. I Sverige talar vi i och för sig kanske inte om nåt av det. Italienarna däremot, dom gillar att leva. Leva ut känslor och lustar. Är det en myt? Vet inte. Men självmord är hälften så vanligt där som här.

Sven-Harry har öppnat en konsthall

2011-03-28T22:22:00.006+02:00

Den är guldig och ligger i ett hörn av Vasaparken. I söndags slogs dörrarna upp till själva konsthallen. Restaurang, hyresrätter och museum låter vänta på sig ett tag till.

Lars Kleen ställer ut tre verk av masonit, brädor, skrot och rep.

Sven-Harry själv var också där (tredje person från vänster). I en schleten blå Folkhemsjacka.

Sen såg jag Gustaf Skarsgård på 2:an och Måns Herngren på Biblioteksgatan. Vicken starspåtting. Utöver alla kändisar på matinén på Dramaten dårå.

Gjord för varmare temperaturer

2011-03-25T22:11:00.006+01:00

Hinner knappt komma hem från bountystranden på andra sidan Atlanten så sitter jag där igen, med atlasen, resemagasinen och datorn i knät. Jag vill inte lufsa runt i mjukisbyxor och fårskinnstofflor.

Kroatien. Det tror jag på.

Smör och prat

2011-03-25T22:00:00.006+01:00

Det var som om föregående arbetsvecka aldrig tog slut och att den bara fortsatte in i ännu en maratonvecka av arbete. Jag var förvisso ledig i lördags, men då jag kom till jobbet i söndags möttes jag av ett hav flaskor sen afterworkinflyttningsfesten som gick av stapeln på fredagen. Idag stod flaskorna fortfarande kvar, i ett hörn av köket. Det är tydligen problem med att få igång sophämtningen på det nya kontoret.

Jobb, jobb, jobb. Skönt att förra veckan avslutades på bästa möjliga sätt. Med ost, franskt smör, och löjrom från NK Delikatess, vin och bra prat. Och att veckan inleddes på bästa möjliga sätt med Tankar för dagen, skramlade ägg, franskt smör och bra prat.

Jag kräver inte så mycket egentligen. Ge mig franskt smör och bra prat och så är jag nöjd.

Fredagsnöje

2011-03-25T21:47:00.004+01:00

SCB envisas med att skicka en enkätundersökning till mig. Jag känner mig som bin Laden jagad av Bush à la going to hunt me down until I fill it out. Typ. Så ikväll har jag gjort det. Helt imbecilla frågor.

Pausfågeln

2011-03-23T22:43:00.003+01:00

Jag har infriat ett nyårslöfte till - jag är nu fast anställd. Det ligger tre flaskor champagne i kylen, men de nyårslöftesinblandade har i nuläget inte tid att dela dem med mig.

Och medan jag jobbar två veckor på en, ja så kan ni ju lyssna på en pausfågel. Den är där på slutet av Anna Järvinens Lilla Anna.

Mötet

2011-03-21T20:33:00.003+01:00

Idag sprang jag på en jag känner. Vi hade ögonkontakt i flera sekunder vid övergångsstället i hörnet Regeringsgatan/Mäster Samuelsgatan innan vi möttes. Det är inga konstigheter att jag springer på den personen just där. Då vi var jämsides utbrast jag lite skämtsamt "Nämen är det inte...???" och skulle precis ge honom en kram. Då såg jag rädslan i hans ögon. Över att en vilt främmande kvinna var i begrepp att kasta sig över honom. Och då, ja då insåg jag att nej, inte var det där Patric inte. Varför i hela friden skulle Patric ha keps, hål i örat och vara klädd som en sorglig figur från Rågsved?

Sortera och sålla

2011-03-19T18:06:00.006+01:00

Att kolla på andra människors semesterfoton är sådär roligt, men nu har faktiskt flera personer frågat om jag inte snart ska visa lite bilder från Brasilien. Orkar man titta på trehundra bilder? Det är oklart. Men sannolikheten är större att man kan ta sig igenom trehundra bilder framför tusen. Det är bara att säga till, så kommer jag och datamaskinen ilande för att visa bildspel och berätta.

Efterjobbet, gobbig jazz och kryddordleken

2011-03-17T22:45:00.008+01:00

Sen, när man fått en injektion kultur, då after workar man lite. På Stampen i Gamla stan av alla ställen. Fina vänner, som man inte träffat på länge, ansluter och den gråa vardagen, som man gått och muttrat över hela dagen, känns ganska avlägsen när man dricker rödvin och pratar om sommarmåndagsklubb, kryddordleken och karaoke. För att toppa kalaset, ja då kliver ett gäng gamla gobbar på scenen och spelar jazz. (Notera hur oentusiastisk trummisen (längst till vänster) ser ut. Notera även att jag i mesta möjliga mån undvek St. Patrick's Day.)

En timme över i City

2011-03-17T22:24:00.005+01:00

Vad gör man då? Förslagsvis irrar man runt på H&M Home och i diverse skoaffärer. Provar glasögon på Synoptik. Sen, ja sen kommer man på att Kulturhuset existerar.

Varför glömmer jag bort det hela tiden? Dumt. Idag poppade tanken upp för att jag i morse läst en recension av en ny utställning i DN. Så jag knatade upp till femte våning. Och oj, där kastade hon sig över mig, Anneè Olofsson.

Det var hud, unga och gamla människor, trauma, naket, kontroversiellt, text, blickar, rörliga bilder, musik och ganska mycket mörker. "Under a serpent sun" kändes läskigt aktuellt med tanke på hur det ser ut i Japan just nu. Och ursprunget till "A Demon's Desire" kommer förmodligen alltid att kännas kontroversiell, kanske blir den alltmer kontroversiell ju äldre originalbilden blir?

Och snygg folierat textutdrag av Arne Sand på fönstret mot Plattan. Helt enkelt - missa inte gratis kultur till den 15 maj.

Fortsatta fördelar med att vara vuxen

2011-03-16T21:42:00.005+01:00

Man får laga samma mat två dagar i rad, bara för att man tycker att det är så himla gott. Idag glömde jag inte smöret i äggröran. Och salladen pimpades med basilika istället för timjan. Jag dristar mig att påstå att rätten blev snäppet bättre idag, trots att betyget dras ner en smula eftersom jag fick äta fort för att hinna i tid till bostadsrättsföreningsstyrelsens konstituerande sammanträdande. Tänk, jag blev omvald. Vilket förtroende. Eller så är det så att ingen annan gitter engagera sig. Jo, exakt så förhåller det sig. I just det här styrelseuppdragsfallet kan man ju undra om det är en för- eller nackdel att vara vuxen.

Den svenska respektive osvenska otroheten

2011-03-16T21:30:00.006+01:00

Stan är tapetserad med uppmaningar till otrohet; nu lanseras Sveriges första dejtingportal för gifta! Ja, det är "på redett" som min brorsdotter skulle säga på skånska.

Otrohet existerar väl världen över, skulle jag tro. I Frankrike får äkta makan vackert dela kyrkbänk med älskarinnan på f.d. presidentens begravning. I Sverige, ja, här är vi diskreta i vår otrohet. Inga svallande känslor här inte, för vi letar efter en affär utifrån avancerad geografisk sökning. Och vi lider av tidsbrist. Så klart. Tur att VictoriaMilan hjälper dig "att hitta din affär mer effektivt".

Karnevalen närmar sig Södermalm

2011-03-16T21:25:00.005+01:00

Har spektaklet lugnat ner sig på andra sidan Atlanten? Undrar hur pass genuint autistiskt det kommer att bli på Münchenbryggeriet. Jag tror att jag kommer att hålla mig undan.

Ständigt nytt på surdegsfronten

2011-03-15T20:54:00.004+01:00

Skymtade i Facebook-feeden idag att Fotografiska öppnar eget bageri. Åtta södersurdegsbagerier nämnda, åttio södersurdegsbagerier glömda.

Fördelar med att vara vuxen

2011-03-15T20:47:00.005+01:00

Man får då bestämma alldeles själv vad man ska äta till middag. Ikväll åt jag tomat- och avokadosallad med timjan och olivolja, ett helt paket bacon och en hyfsat fin äggröra. De gula tomaterna var riktigt bra. Men jag glömde ha smör i de skramlade äggen vilket ledde till lite mindre spännande äggröra och trist grytdisk.

Köpte ett par mangofrukter också. Gud så besviken jag kommer att bli.

Note to self: Kolla blodtrycket och kolesterolvärdet.

Fortare än man hinner säga jäskorg

2011-03-14T21:53:00.005+01:00

Ja, så har det dykt upp ett nytt bageri i kvarteret. Fabrique har öppnat en liten filial på Södermannagatan i en del av Svart kaffes gamla lokaler. Det fanns inte där innan jag åkte på semester. Killen i kassan river sig i håret och tänker "hur fan ska det här gå runt??". För inom en radie av mindre än 500 meter ligger Saltå Kvarns bageri, Bakverket, Bagargänget, Urban Deli bageri, Sofo breadshop, Gunnarssons och BageriEtt. Sju nämnda och säkert sjuttio glömda.

Mikrostress

2011-03-13T22:46:00.004+01:00

Jag hade alla rätt på provet. Nästan. För vad gäller bankomatköer så står jag aldrig i sådana. Jag har inte fattat varför folk gör det nuförtin. Det är 2011 och det går utmärkt att betala med kort i affärerna. Ja, eller oftast i alla fall. Och om det inte gör det så leder det till mikrostress nummer 10. Sen känns ju nummer 13 också lite främmande. Hamburgerhak?! Näe tack.

Två timmar kvar

2011-03-12T17:58:00.004+01:00

Jag är en hemsk människa. Som smygfotar andra människors kundvagnar på Ica. Men jag kunde inte låta bli! Ska man skratta eller gråta åt melodifestivaltacomysmisären?

Noterat mobilstör i Brasilien

2011-03-12T13:41:00.003+01:00

I Brasilien har de missuppfattat begreppet mobiltelefoner. De använde manickerna som nåt slags walkietalkies. Istället för att prata som vanligt folk hade alla sin mobil i handen och använde handsfree. Dessutom gillar de att ha nåt slags anropssignal typ bi-bi-biiiii som tycktes betyda "over". Herreguuud så störigt.

Bountyhalsbandet

2011-03-12T11:55:00.012+01:00

Träffade Monica och Klaus, ett brasiliansk-tyskt konstnärspar, på en boteco i Rio de Janeiro. Över ett fat korv kokt i rödvin och en tallrik gorgonzola och oliver pratade vi om vad som är Brasilien, hållbarhet, relationer och livet i allmänhet. Ett par dagar senare besökte jag deras ateljé vid ett idylliskt litet torg i Copacabana.

Jag ville flytta in omedelbart. Klyschigt, tänker ni. Men icke, allt var bara så rätt. Åh. Och jag ville köpa alla Monicas väskor och smycken.

Och Klaus mobiler.

Monica arbetar enbart med organiska material. Jag fastnade för ett halsband som absolut skulle få följa med mig hem. När hon berättade att det var gjort av kokosfrön föll bitarna på plats. Så klart. Jag ÄR ju kokos. Men jag fattar inte riktigt hur det kan vara frön. Är inte kokosnöten själva fröt? Hursomhelst. Nu hänger det på nyckeln till farmors linneskåp. Med Annas londonhalsband. Missa för allt i världen inte Annas nya sajt och fina väskor!

AIDS, svåra kläder och statistik

2011-03-12T11:31:00.006+01:00

Kliet berodde förmodligen på tomatpurén som fanns i gårdagskvällens kalvsteksfond. Brr. Jag tog en antihistamin vid tvåtiden och sov som ett barn.

Lördag. Vad göra?

1. Läsa "Det är bara lite AIDS" av Sara Granér som kom med posten medan jag var på semester. (Tack Fanny?)

2. Fylla en medborgarundersökning från Statistiska centralbyrån.

3. Reda ut hur faaaaan den där toppen från Osklen egentligen fungerar? Roligt att jag köpt ett hyfsat dyrt klädesplagg i tron om att jag fattade hur det skulle sitta men så visade det sig att jag provat det bakåfram, och nu, ja nu vet jag inte vad som är fram, bak, ut eller in.

Sömnproblem

2011-03-11T02:05:00.000+01:00

Solbrännan kliar. Typiskt jobbigt.

Kolla på soluppgången

2011-03-10T21:20:00.004+01:00

Hur ofta gör man sånt till vardags? Aldrig. Nej men på semestern, då går man med glädje upp kvart över fem för att invänta ljuset. Det kändes i och för sig inte som någon större uppoffring att lämna AC-svala rummet tillsammans med kudden och lägga sig i hängmattan.

Och ja, jag lovar att det är jag på bilden. Det var väldigt hög luftfuktighet; mitt hår var sådär kort under hela resan. Och ja, jag kunde låta bli att göra karnevalsflätor.

Sveriges motsvarighet till karneval

2011-03-10T20:59:00.005+01:00

I Brasilien karnevalar dom mest hela tiden. Det är förberedelsekarneval, övningskarneval, tjuvstartskarneval, karnevalkarneval, efterfestkarneval. Allt som allt - det är karneval varenda dag i vissa delar av landet. Vad har vi för motsvarighet i Sverige? Melodifestivalen så klart. Ett spektakel med glitter, fjädrar och dans som upptar hela tv-tablån i ett halvår.

Första dagen på jobbet efter semestern och jag möts av en melodifestivalinklädd Hötorgsskrapa. På väg till och från möten på andra kontoret på Kungsgatan fick jag bana väg genom horder av ungar som skrek SAAAAANNA. Jag rös. Jag hörde Sanna Nielsen oljuva stämma hela vägen upp till femte våning. Kommer jag att våga somna i natt? Sanna kommer att hemsöka mina drömmar. Brrr.

Morgonpromenad och eftermiddagsskumpa

2011-03-10T20:26:00.003+01:00

Ingen bountystrand på Skeppsbron direkt. Men ganska bra promenad till jobbet ändå. Solsken och hyfsat isfritt. Sista dagen på kontoret i Hötorgsskrapan. Imorgon hämtas flyttlådorna; från och med måndag jobbar jag på Regeringsgatan. Det kändes lite som en era höll på att gå i graven. Gubbhyllseran. Det har stått ett par flaskor Rotari i kylen sen jag började i september förra året. Idag hintade jag, att vore det inte på sin plats att öppna en flaska och skåla för tiden som varit. Så det gjorde vi. Jag hälsades välkommen hem från semestern och så tog vi farväl av gubbhyllan. Det var fint det. Och lite sorgligt.

Hej hemma!

2011-03-09T22:49:00.007+01:00

Jag har packat upp och det ligger ett ojämnt lager sand på golvet. Jag har läst posten. Tittat till orkidéerna. Fyllt tvättkorgen med solskyddsfaktormättade kläder. Duschat av mig sand, sol och svettig flygresa. Såg hur solbrännan rann ner i avloppet.

Imorgon är det jobb. Jag känner mig pepp! Och så snart det känns grått ska jag tänka BOUNTY. Och på den snälla taxichauffören som sladdade in på en bensinmack för att jag ställde en försynt fråga om det fanns nån bra kokosglass på vägen till flygplatsen...

Hejdå Brasilien!

2011-03-08T17:10:00.000+01:00

Med tanke på en av mina önskningar tror jag att vi ses igen.

Brasilianska önskeband

2011-03-08T17:08:00.002+01:00

Man knyter tre knutar, en önskning för varje knut. När bandet trillar av infrias önskningarna. Klipper man av bandet betyder det otur.

Packar

2011-03-08T17:03:00.004+01:00

Vi köpte några brasilianska sandaler. Vissa av dem ligger i presentpåsar.

När solen gått i moln

2011-03-08T01:20:00.004+01:00

Vad gör man då? Man passar på att få en timmes massage. Alla gamla problemområden från förra året (arm, axel, nacke) var det då rakt inget fel på, men låren och fötterna - aj aj aj. Långa barfotapromenader i sanden morgon och kväll har börjat sätta sina spår.

Hållbarhetsgrubbel

2011-03-07T02:16:00.006+01:00

Banken Santander uppmuntrar sina anställda i Brasilien till samåkning. De samåkande slipper betala parkeringsavgift på jobbet. Det känns som en grej som skulle kunna finnas på svenska arbetsplatser också. I kombination med ”vi har ekologisk mjölk till fairtradekaffet”. Sånt där bullshit. Santander har kommit längre än samåkning. De jobbar med mikrolån i favelorna och hållbarhet som i att ta vara på sina anställdas kunskap och erfarenhet.

Hotell världen över har fastnat i ”upphängd handduk betyder att du vill använda den igen och att du tänker på miljön”-tänket. Eller så kallar de sig klimatneutrala för att de klimatkompenserar. Humbug! Finns det inget mer de kan göra?! Ett hotell här i Praia do Forte heter Eco Atlantico. Spännande, tänkte jag. Tills hon i receptionen förklarade för mig att det var eco för att ”det växer höga träd i området”. Eh, jaha...?

Hotellet jag bor på ligger precis i utkanten av byn. Där byn slutar tar kokospalmerna vid. Och sen finns det inget mer, bara mil efter mil av bountystrand. Men sköldpaddorna, regnskogen och allt det andra…? Hur kommer det att se ut här om trettio år? Vill helst inte tänka på det. Indianerna bodde här tills portugiserna kom hit på 1500-talet. Portugiserna skeppade hit slavar. Och jag, ja jag kommer hit av fri vilja och spenderar pengar, äter kött och tittar på sköldpaddsbebisar. Och så tänker jag på palmolja. Den typiska Bahiarätten är Muqueca. Den smakar inget vidare. Det kan bero på att den innehåller palmolja. Jag förstår inte hur det hänger ihop. I min värld är palmolja fyfy och uschusch.

Början på slutet

2011-03-07T02:05:00.003+01:00

Imorgon är sista heldagen på kontrasternas semester. São Paolo var möten, mat och massor av intryck. Rio var varmt, vackert och vilt. Salvador var tingeltangel, trist mat och tröttsam karneval. Här, ja här i Praia do Forte händer ingenting. På ett bra sätt. Fyra dagar känns som en evighet. Smälter intryck, solar, äter mango, undviker turiststråken, provar komplicerade kläder på Osklen, försöker hitta hyfsad mat (men det går sådär, slarvluncherna har ju sina bakomliggande orsaker), lyssnar på Sommar och läser lite bok. Sista heldagen alltså. Utflykt? Näe. Jag vill ligga i solstolen och titta på tidvattnet.

Sänkt kolesterol

2011-03-07T02:00:00.004+01:00

Något som kompenserar för brasilianskt kött- och äggintag kanske?

Sköldpaddorna

2011-03-07T01:46:00.010+01:00

Längs med Bountystranden finns det pinnar med nummer och små staket runtomkring. Har inte riktigt fattat vad det var för pinnar. Idag fick jag svaret. Därunder ligger havssköldpaddsägg. Tamar är en ideell organisation som jobbar med att rädda vattensköldpaddor och de har en sköldpaddsstation här i Praia do Forte. Själva stationen påminner om ett dåligt Liseberg med icke informativa skyltar, stökiga restauranger och barer samt sorgliga vattensköldpaddor av plast. Och ännu sorgligare vattensköldpaddor i alldeles för små bassänger.

Men ändå, det är viktigt arbete Tamar pysslar med och nöjesfältstationen är väl ett sätt att göra turisterna uppmärksamma på räddningsarbetet.

Havsköldpaddorna har funnits på jorden hur länge som helst. De har sett dinosaurierna leva och dö ut. Nu hotar människan att utrota dem. Hur då? Tjaa, genom upplysta strandpromenader till exempel. Därför är stranden i Praia do Forte alldeles kolsvart på nätterna. För på nätterna kryper honorna upp på stranden och gräver ner sina ägg. Om det är det minsta ljust så vågar hon sig inte upp. Sen ligger äggen där i sanden i 50 dagar. Är sanden varm blir det tjejsköldpaddor, är sanden svalare blir det killsköldpaddor. Äggen kläcks på natten (då inga hotfulla djur kan se dem) och då ska de små bebisarna ner i havet. De är programmerade att springa mot ljus och i mörkret är havet ljusreflekterande. Såvida det inte strålar ljus från bebyggelse nära stranden. Då knatar bebisarna åt fel håll… Tamar räddar ägg från strandområden som inte är optimala för kläckning och tar med äggen tillbaka till stationen. Oupplyst strand är fint, tycker jag. Det där mörka och oexploaterade, det är, som vi brukar säga, genuint autistiskt.

Nötlunch i hängmattan

2011-03-07T01:05:00.006+01:00

Idag var det dags för slarvlunch igen. Cashewnötterna här i Brasilien är gigantiska och alldeles galet goda. Själva cashewfrukten, eller äpplet, är däremot inget vidare. Jag var lite wild and crazy häromdan och beställde en caipirinha de caju. Den smakade jolmigt och ganska vedervärdigt. Cashewfrukten påminner om en seg nektarin i konsistensen och övermoget paprikakött i smaken. Inget vidare helt enkelt.

Nötlunchen kompletterades med glass. Typiskt koncept i Brasilien - kaosigt ta-själv-kulglass som vägs i kassan.

Brassebrödet

2011-03-06T03:40:00.006+01:00

Det blir bara en bildrapport - jag vägrar att äta det där så kallade brödet. Däremot har jag tuggat mig igenom de flesta sorters kakor som serveras på frukostbuffén och eftermidagsfikan. Som sagt, mycket ägg blir det. Och mycket kokos.

Citrusfruktkakorna försöker jag undvika.

Idag var favoriten något pepparkakschokladigt med Nutellatopping.

Ett naturligt sockerkoma inföll strax därpå. Då var jag tillbaka i solstolen. Sen var det dags för kvällspromenad. Och en paus i hängmattan på balkongen.

Bountydag med kolesteroltankar

2011-03-06T03:13:00.014+01:00

Ännu en sån där dag som är kantad av kokospalmer, exotiska frukter, afternoon tea och läsa bok i skuggan av parasoll. Jag har helt enkelt inte så mycket att blogga om. Det är lite det som är meningen med Praia do Forte – man ska inte göra nånting.

Såg apor i träden på morgonpromenaden. Sen var det frukost. Idag hade den grillade osten ersatts av ljummen yoghurt och sagogrynsgröten av något slags korvkompott med sås. Det var oklart huruvida det var ätbart. Jag höll mig mest till frukt. Och skramlade ägg. Det är helt sjukt så mycket ägg jag fått i mig under den här semestern. Och kött! Och salt! Jag överväger att kolla mitt kolesterolvärde när jag kommer hem. Lyssnat på nerladdade Sommarprogram. Idag har jag betat av Martin Kellerman från 2007. Lasse Bergs prat om Afrika fick mig däremot att somna.

Ibland får man variera sig lite. Vad gäller sola fram- och baksida. Och vilken bikini man väljer för ändamålet. Den observante ser att jag igår hade en lite mer heltäckande bikini. Samt att mitt hår är saltvattenstökigt. Det är omöjligt att hålla reda på det. Jag gav upp i Rio.

Efter Bahiafrukosten

2011-03-04T23:46:00.007+01:00

Ja då behöver man vila. Förslagsvis i solstol på mjuk dyna och med mjuka kuddar bakom ryggen. Välförtjänt vila, med tanke på att morgonpromenaden och morgondoppet före frukost var energikrävande. Hade tankar om att jogga på stranden när solen gått ner bakom palmerna, men i skymningen råkade jag visst somna i hängmattan på balkongen.

Bahiafrukosten

2011-03-04T22:55:00.004+01:00

Vad äter man till frukost i Praia do Forte? Förslagsvis mjuka kakor med kokos, fattiga riddare, mango, grillad ost, ananas, någon form av sagogrynsgröt, papaya, scrambled eggs, friterade kokos- och äggbollar samt crème caramel. Helt vanligt. Inga konstigheter.

Men bröd, tänker ni, har hon inte ätit något brassebröd?! Jodå, det finns bröd också. Jag har inte vågat mig på det. Det finns en överhängande risk att jag blir besviken.

Japansk tandtråd

2011-03-04T03:09:00.005+01:00

Det bor väldigt mycket japaner i Brasilien. Därför blev det japansk mat till middag igår. För att uppväga slarvlunchen liksom. Det bästa med restaurangen var den lilla tandtrådsmanicken på toan. Vilken grej!

Skumpakakor

2011-03-04T02:42:00.008+01:00

Det stod restaurante på varenda litet hak längs med stranden på ön Itaparica på andra sidan bukten av Salvador, men inte ett enda av de små hålen i väggen-serveringarna kunde uppbåda mat. Till slut hittade vi en liten kiosk. Slarvlunchen igår bestod därmed av tomat, nachos, cashewnötter och något slags ostbågar. Önskar att jag köpt de där kexen också. Bobo Karlssons Urban Safari har lagts på hyllan, men jag tror att de små torra kakorna skulle vara trevligt sällskap till boken jag nu plockat upp - John Ajvide Lindqvists Människohamn.

Praia do Forte är fortfarande paradisiskt - Säkert!

2011-03-04T02:35:00.004+01:00

Så nejdå, jag har inte ångrat mig, det är Säkert! Ville bara säga en annan sak. Att Annika Norlin blivit nominerad till DN:s kulturpris. Höga femman på det.

En bit lugnåroparadis

2011-03-04T00:58:00.006+01:00

Från São Paolos betongdjungel av skyskrapor till grönt kulliga Rio de Janeiro till karnevalspeppade Salvador till lugn och ro. Den gamla fiskebyn Praia do Forte på Linha Verde (nej, inte den mellan Hässelby strand och Hagsätra) är paradiset på jorden. Hittills finns inget som motsäger detta påstående. Jag återkommer ifall situationen ändrar sig.

Från Riosockertopp till Salvadorblodsockertopp

2011-03-03T23:46:00.009+01:00

Salvador, Brasiliens huvudstad fram till 1763 (då Rio de Janeiro tog över stafettpinnen) och idag landets tredje största stad, var vacker. Den hade varit ännu vackrare ifall man hade tagit bort allt tingeltangel. Den gamla delen av kolonialstaden, Cidade Alta, finns på Unescos världsarvslista (check in the box!) och husen såg ut som små färgglada tårtor, men jag blev alldeles tokiiiiii på all hötorgskonst, fula halsband och barn som drog en i armen för att sälja saker.

Karnevalerna runtomkring i Brasilien börjar imorgon. Salvador sägs ha den galnaste karnevalen i hela Brasilien. Jag. Är. Så. Tacksam. Över. Att. Jag. Inte. Kommer. Att. Vara. Där. Men hotellet var otroligt charmigt. Ett 1700-talshus som var snett och knasigt. Fab frukost. Blodsockret rusade i höjden med pannkakor, fattiga riddare, frukt, kakor och något slags pannacotta med passionsfrukt. Men vi har ju änna semester.

En tredje semestersyssla

2011-03-01T02:52:00.009+01:00

Utöver att läsa guideböcker och fota mat så har jag ägnat en del semestertimmar åt sambalektioner. Lektionen häromdan gjorde mig ganska nedslagen; läraren hötte med fingret och påpekade alla fel och brister. Jag duttade med tårna, jag satte inte i foten tillräckligt fast, jag lutade mig för mycket bakåt, jag hade armarna för tätt inpå kroppen, jag hade för spända handleder. Med andra ord - jag personifierade fel och brister. Dansglädje fanns inte. Men så idag, efter två timmar med rasande vackra Roberta på anrika dansskolan Carlinhos de Jesus kände jag mig pepp, glad och hoppfull. Roligt var det! Och svettigt! Kanske inte så konstigt när magen var full av camarão na moranga som serverades till lunch på Bar Urca.
Notera även den roliga knappen i bakgrunden. Tryckte man på den kom det en pojke till bordet. Jag ska överväga att installera en sådan hemma i lägenheten.

Jesus finns!

2011-03-01T02:38:00.004+01:00

Dimman ville inte försvinna i förmiddags. Men dimma är bättre än moln. Från Sockertoppen ser man hela Rio och Jesus (han står där som en nödutgångspekande flygvärdinna på berget längst till höger). Halleluja.

En annan semestersyssla

2011-02-28T03:37:00.006+01:00

Är så klart att fota mat. Det gör jag hela tiden. Jag inser att jag nog är en ganska störig människa som slår folk på fingrarna och säger "app app app app, inte röra maten!!!" och sen vrider jag på tallrikar, arrangerar salladsblad och duttar med limeklyftor. Nåväl. Här är bilder på lite av det vi ätit de senaste dagarna. Ganska oduttade bilder.

Slarvmiddag på en boteco i Copacabana - oliver och gorgonzola.
Middag på mycket hipstertät boteco i Santa Teresa - friterade bollar med kött och fisk. (Och ett berg med korv som inte syns på bilden.)
Snabb lunch på hörnet bredvid hotellet i Copacabana - en fruktjuice och något slags kycklingpirog.

Semestersyssla

2011-02-28T03:17:00.010+01:00

Vad gör jag på semestern? Jag läser. Guideböcker. Den ständige följeslagaren under denna resa är, utöver Lonely Planet och First Class, Bobo Karlsson.

På begäran en bild som visar att jag lyckats skaffa mig en solbränna även på framsidan av kroppen. Och fukten. Herregud FUKTEN. Håret är helt omöjligt.

Att fira en bravad

2011-02-28T03:00:00.004+01:00

I Santa Teresa, en bohemigt hipsterängslig stadsdel inklämd mellan ruffiga favelor, finns ett femstjärnigt hotell med en lounge som visade sig vara alldeles perfekt lämpad för att fira ett nyligen infriat nyårslöfte.

Vad gör Paolo Roberto nuförtiden?

2011-02-28T02:30:00.006+01:00

Efter Stockholmsnatt, en liten comeback (som sig själv) roll i en Millenium-film, ett par kolhydratrika kokböcker och en bok om hur man bli fit genom att träna en kvart om dagen? Jag skulle åka till Rio de Janeiro för att finna svaret. Karln hyr ut solstolar i Ipanema.

Jesus - finns han?

2011-02-28T02:04:00.005+01:00

Ännu ett infriat nyårslöfte! Jag har sett ett av världens sju nya underverk - Christo Redentor. Tror jag. Från 35 grader och strålande solsken på Copacabana och Ipanema i morse till dimma och dis i eftermiddag på regnskogsberget Corcovado. Jag har aldrig trott på Jesus. Och den här dagen har inte heller övertygat mig om hans existens. (Men igår såg jag honom från poolen på hotelltaket.)

Spriten och köttet

2011-02-27T03:52:00.007+01:00

Ja, alltså det är ju inte bara fokus på rumpa i det här landet. Det handlar ju ganska mycket om sprit också.

Och om kött på så kallade rodiziasittningar på enchurrascarias, där det oavbrutet serveras kött på ens tallrik tills man storknar.

Prostitutionspriser

2011-02-27T03:46:00.003+01:00

Som alla vet ligger fokus i Brasilien på rumpan. Horor med stora bröst är därmed lite billigare i det här landet.

Kakmonsterhud

2011-02-27T03:32:00.004+01:00

Varför måste filtar på hotell i allmänhet, och i Brasilien i synnerhet, vara såna där läskiga toviga historier på gränsen till levande fenomen som man försiktigt lägger över benen och som åsamkar jävligt dålig sömn på grund av oron över att filten någon gång under natten ska råka röra ens hud? Den här filten var kanske inte ens en filt. Jag tror att den var delar av någon karaktär i Sesame Street.

Och så lite naket

2011-02-25T04:18:00.005+01:00

Vi hade fått order om att klä ner oss igår inför besöket i favelan Paraisópolis, en av Brasiliens största kåkstäder. Helst skulle vi bära mörka kläder. Jag valde långärmat. Tänkte inte riktigt på att tröjan var urringad baktill. Idag sved det lite att bära väskan över axeln.

KÖTTET och SORGEN

2011-02-25T03:45:00.010+01:00

Efter ikväll kommer kött aldrig mer att vara bara kött. Jag har ätit världens bästa biff. Den var så fabulös att jag nästan inte kan sätta ord på upplevelsen. Figueira Rubaiyat i fancy stadsdelen Jardin i São Paolo är enligt den bereste journalisten Bobo Karlsson "en av världens i särklass häftigaste restaurangupplevelser". Enligt First Class-guideboken serveras här det bästa köttet i São Paolo. Oh herregud. Hur skulle jag inte inte kunna gå hit? Det var fantastiskt. Så alldeles underbart fantastiskt. Och till köttet fick man chimichurri eller något slags pepparsalsa. Och och och pommes frites som var som ett slags dubbelchips. Har aldrig varit med om något liknande. Men köttet var så bra i sig att det inte behövde några tillbehör över huvud taget.

Minst lika spektakulärt som köttet var det hundrafemtioåriga fikonträdet som gett restaurangen dess namn. Det var som att sitta inomhus fast utomhus. Taket fick anpassa sig efter trädets grenar.

Till förrätt tuggade vi på ricotta som såg ut som mozzarella, chorizo, lite grönsaker, något slags rökt fisk och rosmarinbröd serverat i ett brödställ. Jag ska köpa ett brödställ. Brödkorg känns ju passé. Jajustja, ostbollar fick vi också. De var riktigt bra. Ostbollar finns överallt. Till och med på frukostbuffén.

Men nu då? Jag undrar hur det kommer att bli nu? Med köttet alltså. Hur ska jag kunna äta kött igen utan att låta bli att jämföra det med kvällens upplevelse?? Från och med nu kommer allt kött att vara synonymt med besvikelse. Det känns sorgligt. Men så piggas jag upp av tanken på hur fint det vore att få åka hit igen och dela denna fantastiska upplevelse med jämlikar. Jag tänker främst på min far och mina bröder. Den upplevelsen ska jag önska mig i julklapp.

Johan Rheborg patrullerar

2011-02-25T03:30:00.005+01:00

I São Paolo kan man inte ta polisen på allvar. Dom kör segway. Det får mig osökt att tänka på Solsidan.

Tårta på tårta på brasilianska...

2011-02-24T02:15:00.005+01:00

...stavas kött på kött. Till middag blev det kött och kött. Olika slags kött med chimichurri och något slags rissallad med bönor och ja, kött i form av bacon. Mycket bra.

Var en sväng förbi en affär på hemvägen för att köpa vatten. Vad såldes där om inte chips med köttsmak! Kyckling, skinka eller grillat kött. Imorgon ska jag leta efter en rejäl köttdipsås.

Tchau! Até logo!

2011-02-22T09:22:00.004+01:00

Nu mina vänner, nu är väskan packad och jag är någorlunda tillfrisknad. Jag kommer att spendera ett dygn på olika flygplan, och sen kommer jag att kliva ut i 30 graders värme på andra sidan Atlanten. Vi hörs då!

Bakstenen

2011-02-22T09:20:00.003+01:00

Jag fick den av Totte i somras, men det är inte förrän nu under vintern som vi har börjat använda den. Har inte en aning om vad det är för sten, men något slags trädgårdsplatta. Och den funkar utmärkt för ändamålet!

Trippeltulpanen

2011-02-22T09:16:00.002+01:00

Den höll mig och fläskläggen sällskap i lördags förmiddag, när jag meckade med Lotta Lundgrens recept.

Fläskläggsinlägget

2011-02-22T08:31:00.008+01:00

Vill ni få ett hum om hur jag gick tillväga kan ni läsa det här. Det tar nämligen emot att skriva om mat. Det gör det. Jag har ägnat helgen åt att näsbloda och kräksjuka. Men ändå, däremellan så hann jag laga fläsklägg. Och det borde väl dokumenteras? Jag kommer inte att ge mig i kast med några vindlande beskrivningar av vare sig råvarorna, receptet eller smakerna. Just nu tvingar jag i mig filmjölk. Kaffe luktar förfärligt och det känns som om jag aldrig kommer att bli hungrig igen. Speciellt inte när jag tittar på bilderna här under.

Fiskreprisen

2011-02-22T08:25:00.003+01:00

I fredags åt jag fiskgryta till lunch. Igen. Den här gången på Hälsingborg. Den var inte lika spännande som Sturehof-versionen. Lite för mycket ostkrutonger men aiolin var fin. Och sällskapet!

Sydfrankrike på Stureplan

2011-02-17T21:18:00.008+01:00

Igår skulle det pratas känslor och ältas relationer över lunchen. Och hur gör man det på bästa sätt? Över en bouillabaisse på Sturehof så klart. Andra föredrog oskarp renskav. Och rödvin. Eller starköl. (Vad som inte hamnade i ajfånens blickfång över huvud taget var båjjabääsänns tillhörande rouille och parmesan.)