Jag har två ständigt dåliga samveten som har med hemmet att göra.
- De såpskurade golven. De kräver mer underhåll och kärlek än jag ger dem. Golven finns i mina tankar varenda dag. All denna tid jag ägnar åt att tänka på att kånka ut möblerna, dammsuga noga, svabba, skura, svabba, låta torka. Istället för att bara göra det. Suck.
- Köksbänken. Det är nåt slags limmad ekskiva med nedsänkt vask. Bänkskivan behöver slipas och oljas hyfsat regelbundet. Jag har hatat konceptet sen dag 1.
Då jag bodde ihop med Maria brukade vi hjälpas åt med golven (för det mesta) men det var alltid hon som slipade och oljade den där köksbänken. Det är 1,5 år sen hon flyttade. Golven har jag skurat några gånger men den där köksbänken alltså...
Jag har en slipmaskin till låns sen den där helgen då jag slipade, målade och såpade ett temporärt köksbord (i väntan på att det perfekta köksbordet dyker upp på Blocket alltså). Innan maskinen lämnas tillbaka ska köksbänken åtgärdas. Så varför inte ägna merparten åt detta på denna första riktiga semesterdag?
Var jag arg under själva arbetets gång? Ja. Är jag arg nu när det är klart? Nej.
Om vi en gång ska göra om det här köket eller köpa en ny lägenhet så kommer jag att totalvägra den här typen av köksbänk. För i mötet mellan vask och bänkskiva bor det troll, småknytt och rumpnissar. Hur är man funtad om man väljer en sådan extremt ohygienisk lösning? Och skrymslen och vrår som gör att man måste slipa för hand. Alla dessa svordomar som kom ur min mun under arbetets gång.
Läste på lite kring bänkskivor och behandling av dem. Konstigt nog fanns alla tips på forum typ Familjeliv och Flashback. Otroligt att folk håller dessa forum vid liv med trådar om köksbänksolja, fiskgratänger och svampinfektioner i underlivet. Och trovärdigheten i dessa trådar? Var är företagen som tillverkar produkterna? Varför ser de inte chansen till bra marknadsföring?
Nu har jag tur och bor på samma gata som
Järnia. Att gå dit är lite som att ringa til morfar. Ifall morfar hade levt idag. Jag har varit på Järna väldigt många gånger de senaste åren. Jag ställer så många frågor att de borde vara rätt less på mig vid det här laget. Men inte då. Ibland när jag inte kan förklara vad det är jag behöver tar med med foton eller själva grejen som behöver fixas. Ibland hjälper de mig att åtgärda nån skruv på plats i affären eftersom de har alla verktyg som krävs.
Nåväl. Jag gick hem med oljan och en riktigt bra pensel. Jag tänkte på morfar då och att han hade uppskattat att jag inte snålade vid valet av pensel. Nu är bänkskivan oljad och jag ska låta bli att använda den på 24 timmar. Svårt. För jag känner att jag har en jordgubbssylt att koka. Och småkakor att baka.
Etiketter: golv, köksbänk, vardagsutmaning, verktygslåda
