Sommarlovslöftet


Igår aktiverade jag out of office-funktionen i Outlook. Om någon skickar ett mejl till mig får de följande autosvar:
Hej, 
Jag har semester och svarar på ditt mejl när jag är tillbaka på kontoret den 28 augusti.
Trevlig sommar! 
Vänliga hälsningar 
Anna Nilsson
Två månader. Så länge ska jag vara ledig. Det låter som en hel evighet. På vägen hem från jobbet passerade jag som vanligt Strömparterren (under Norrbron, som går mellan Slottet och Operan) och där på en gräsmatta övade en vuxen kvinna på att stå på händer. Som om hon lekte. Kanske kan man ha sommarlov trots att man är vuxen, tänkte jag.


Oavsett ordval så har den där ledigheten på sommaren en tendens att rinna mellan fingrarna. Snart sitter jag på kontoret igen och kan liksom inte förklara hur två månader bara kunde försvinna. Eller vad jag egentligen gjorde av tiden. Går det att motverka det? Vad vill jag göra med sommarlovet?

Jag vill skriva. Är det något som jag gör allt mindre nu för tiden så är det just att skriva. Visserligen skriver jag hela dagarna. Mejl, anteckningar, notiser osv. Men det lustdrivna och kreativa skrivandet blir liksom aldrig av. Men nu, när jag har denna ocean av tid framför mig, vore det då omöjligt att skriva lite grann varje dag? Utan att få det att kännas som en börda? Jag ska inte analysera så mycket. Jag kör igång nu. Jag ska blogga med bild varje dag i två månader. 

Och nu, nu ska jag baka av de nattjästa kanelbullarna.

Etiketter: , ,