Jag pluggade litteraturanalys och litteraturhistoria i Danmark för snart tio år sen. Det var för övrigt i precis samma veva som den danska kulturkanon, inte helt oproblematiskt, hade lanserats. Jag minns att ett av de absolut första verk jag skulle läsa på danska var HC Andersens genombrottsroman Improvisatoren. Jag hade aldrig hört talas om den. Under mina två års studier i Danmark plöjde jag massor av böcker, men just den här första har väl av vissa förklarliga skäl fastnat. Dels för att jag nog var väldigt stolt över att ha lyckats läsa litteratur på danska, dels för att jag i och med Improvisatoren kastades rakt in i en diskurs kring bildning och utbildning.
Improvisatoren handlar om en ung mans "dannelsesrejse". Inte hade jag hört talas om något liknade i svensk litteratur. Nyckelroman? Utvecklingsroman? Det var onekligen lite meta att mina inledande universitetsstudier handlade om bildning.
En snabb informationsinsamling (!):
Dannelsesrejse på Wikipedia:
Dannelsesrejsen har til formål at udvikle personligheden ved at give den rejsende indsigt i og forståelse af andre kulturer. Dannelsesrejser er en gerne længerevarende rejse på måneder, halve eller hele år.
Da renæssancens adelsstand skulle kunne indtræde i statsadministrationen, betød det stigende forventninger til unge adelsfolks kunnen. Derfor var dannelsesrejsen oftest sidste led i deres uddannelse efter et ophold på Københavns Universitet eller på Sorø Akademi. Men mange unge drog også ud for netop at blive kvalificeret til universitetet.
I forhold til kunst virker dannelsesrejsen på flere forskellige måder. Ved at rejse ud i verden kan kunstneren blive inspireret til nye metoder, som kan bruges i hans arbejde og han kan studere kunstsamlinger på museer i andre lande, samt besøge deres biblioteker og teatre.
Nyfiket klickar jag på länken som ska förklara samma sak på svenska.
Grand Tour på Wikipedia
Grand tour eller peregrination kallades den avslutande bildningsresan för – till en början – adelns ungdomar, men kom senare att inkludera en påbjuden erfarenhet för all högutbildad ungdom. De orter som skulle besökas var noga planerade i förväg, och det antecknades vilka historiska samband som var av särskilt intresse. Det fanns både påbjudna (obligatoriska) resmål och frivilliga sådana, där de senare kunde väljas fritt i mån av tid och pengar.
Grand tour? Någon som känner sig träffad? Eller är det den där obligatoriska efter-gymnasiet-backpacker-resan som åsyftas?
HC Andersen fick på sin tid bidrag av kungen för att kunna göra sin dannelsesrejse genom Europa och ner till Italien. Svenskarna sägs idag vara världens mest resande folk. Den växande medelklassen som ser den årliga Thailandssemestern som en rättighet. Men nej, våra resor till Bodrum, Phuket och Dubai står inte i paritet med graden av bildning. Syftet med nutidens resor är inte att ta till sig andra kulturer, lära sig flera språk, ta in historien och sätta i relation till nutiden. Avsikten är väl snarare att steka vid poolen, läsa svenska pocketdeckare och dricka billig alkohol. Ok ok, nu raljerar jag väl en aning, men kanske finns det något här för Hägglund att ta fasta på i sin relansering av bildning?
För nog är det intressant att det största reportaget i DN Kultur idag är del 1 i den danska (!) författaren Carsten Jensens reportage från Afghanistan? Kanske är det symptomatiskt att det på Wikipedia inte finns ett enda svenskt exempel på bildningsroman?
Vem kan göra en insats här? Någon som känner sig manad att bege sig ut i världen för att skriva en roman om att sätta individen i relation till omvärlden och det faktum att omvärlden inte kommer att anpassa sig till den enskilda individens vilja?
Och nej, det räcker inte att åka till Almedalen i en vecka.Etiketter: Almedalen, Danmark, DN, Gotland, Göran Hägglund, HC Andersen, kanon, kulturkanon, litteratur, politik, utbildning, Århus universitet