Syltis på Söder: Den diametrala motsatsen till verklighetens folk

Jag har en generös arbetsgivare som tillåter mig att träna på arbetstid och som dessutom betalar mitt träningskort och lite mer därtill. Så när jag köpt mitt billiga träningskort på Friskis fanns det ett par tusenlappar friskvårdsbidrag kvar som höll på att bränna inne precis innan årsskiftet. Jag skyndade mig att beställa klippkort till Sturebadet.

För att inleda året lite mjukhårt så bokade jag in en massage den 2 januari. Jag skulle börja dagen med frukost och en behandling innan jag begav mig till kontoret och årets första arbetsdag. Sturebadet. Denna institution. Efter att ha besökt en rad spaanläggningar de senaste par åren (i bl.a. Danmark och Tyskland) blev det ganska uppenbart att Sturebadet lever på sitt renommé. Tydligen går folk mest hit för att träna. Och för att ett medlemskort säkert ser snyggt ut i plånboken. Men ett bad, det är det väl inte direkt. Jag försökte simma, men bassängen var full av tanter som idkade vattengymping (!) à la Speedo (!!). Massagen var riktigt bra, men frukosten? Ptja. Färdigskivad ost imponerar inte direkt.

Den största upplevelsen fick jag nog ändå i omklädningsrummet. Där lilahåriga tanter pratade om föregående kvälls tv-händelse – Året med kungafamiljen. Autentisk dialog:

Den näststörsta upplevelsen var Magasinet Sturebadet, deras egen tidning. Om man är nyfiken på den diametrala motsatsen till ”verklighetens folk”, ja då är det bara att ta sig i en titt i detta magasin. Det är intervjuer med människor, eller nej ”personligheter”, som berättar om inredning, avslappning och trevliga semestrar. Riktigt underhållande!

En känd bloggerska förklarar att hon älskar att gå till Sturebadet under riktigt hektiska perioder, bara för att slumra lite i aromarummet. Aromarummet är ett ljummet rum med fällbara stolar (utan dynor) och en diffus doft av...kan det vara kanelbulle? Ja, men om man känner att det är värt mer än 20 papp om året för att andas kanelbullelukt i en hård trästol, fine!