Inget ont om ingenjörer, men de är ju inte humanister. Till vardags får jag en känsla av att allting ska gå att räkna ut på jobbet. Det finns algoritmer och formler och svar på allting. Svart eller vitt. Just därför kändes det så befriande att läsa Sven-Eric Liedmans recension av nya boken "Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle" (av Sverker Sörlin och Anders Ekström) i DN i morse. En bok om humanismen idag och imorgon. Jämfört med igår alltså.
Att framtiden faktiskt inte ser så mörk ut, trots att humaniora inte får tillnärmelsevis lika stora resurser som t.ex. naturvetenskapen. Men då gäller det, enligt Sörlin och Ekström, att humanisterna samarbetar över fakultetsgränserna. Ja, författarna till boken fokuserar tydligen mest på universitetsvärlden. Men i verkligheten, där finns det ju humanister lite överallt. Som jag till exempel. Katten bland ingenjörshermelinerna.
Jag blev för övrigt genuint glad över själva kulturdelen i dagens DN. Den kändes matig. Ovanstående recension delade t.ex. uppslag med två intressanta debattartiklar, en om radikalfeminism och en om omvandlingen av Slussen.
Dessutom var Malin Ullgrens krönika som vanligt lysande. Idag om Kate Moss lår och om Kate Moss lår.
Under min sista termin på Århus Universitet skrev jag en uppsats i Kultur- og mediekundskab om just Kate Moss. Cocaine Kate-skandalen hade precis fyllt brittiska tabloidtidningar och jag gjorde en bildanalys av skvallerpressens bild respektive ett modefotografi där Moss såg heroin chic ut. Analysen satte jag i relation till dubbelmoralen i att Moss uppdragsgivare drog sig ur modeplåtningar p.g.a. bildbeviset på hennes snortande. Moss - en fotomodell som alltså i högre grad än någon annan personifierade den på 90-talet så eftertraktade trenden heroin chic.
Min gissning är att ingen av mina ingenjörskollegor skrev universitetsuppsatser som innehöll bildanalys. Eller Kate Moss. Eller knark.Etiketter: DN, humaniora, Kate Moss, Malin Ullgren, Århus universitet