Som vuxen dricker man kaffe. Och kaffemaskinen ska ju förr eller senare avkalkas. I min värld består avkalkning av ättika + vatten. I Nespressos värld består det av ett kit med en mjölksyrevätska. Igår i butiken kände jag mig ganska kaxig då killen i kassan två gånger sa att det medföljde bruksanvisningar på svenska. "Du får det att låta som rocket science!" sa jag och han svarade helt utan ironi "du kan alltid ringa till supporten".
Idag var det alltså dags. Jag öppnade paketet. Det innehöll två påsar med vätska samt fem bruksanvisningar. Olika bruksanvisningar för olika kaffemaskinsmodeller. På olika språk.
Djupa andetag. Jag förstod vare sig bilderna eller texterna. Maskinen har två knappar. Vad kan gå fel?! Tydligen allt. Jag blev sjukt nervös. Och numret till supporten började kännas lockande. Jag hällde i vätskan och körde igenom den ett par gånger och sköljde efter med rent vatten. Så. Klar. Eller? Kvar i mig finns känslan av att jag gjorde fel.
Någon av er kanske minns min fäbless för bruksanvisningar? Hur jag grottade ner mig totalt i dem på universitetet. Well, bruksanvisningar får mig fortfarande att känna mig som en idiot.
Jag skulle ha lyssnat på Richard som, när jag flyttade från Nacka till Roslagstull, konstaterade att nu när jag bodde innanför tullarna, då kunde jag sluta dricka kaffe hemma.Etiketter: bruksanvisningar, kaffe, Richard
.JPG)
.JPG)