Den här gången hade jag inte med mig någon surdeg till Skåne. Det finns några burkar här nere. Mer eller mindre försummade.
Morgonens bak var på just Manitoba, det omtvistade mjölet, och en skvätt durum. Fin knäckig skorpa typ ciabatta, ganska fina hål, men lite platt och degigt inkråm.
Ingen enorm jäskraft direkt, men låter man surdegen bo i en Olof Viktors-glassburk inbillar jag mig att det finns lite Jan Hedhsk bakanda i den oavsett om den är trött och trumpen.
Men då har jag alltså prickat av ännu en av de fyra punkterna på ambitionsnivålistan. Jag går ut i solen och läser lite nu. Och sen är det visst bara nyponen kvar.
Etiketter: försummad surdeg, Olof Viktors, Skåne, surdeg, surdegsmacka
