Rädslan för att misslyckas i köket hindrar mig sällan från att laga mat. Det är snarare så att jag triggas av det där riskmomentet. Däremot kan jag bli totalt rasande när något som jag gjort så många gånger bara blir fel. Som frukostbullarna som blev så degiga. Jag skyller på att degen fick jäsa för kallt och att ugnen inte håller måttet. Eller som semifreddon som står i frysen nu. Jag hade lånat en fin gammal blender av Johan. Av märket Osterizer. Jordgubbarna var goda men bleka. Purén med mascarpone såg därför mer smutsig än rosa ut. Nåväl. Allting var klart.
Men så var det det där med äggvitorna. Det finns så mycket kemi i ägg. Hur man ska vispa och framför allt hur man inte ska vispa. Jag följde cirka 25 regler för hur man ska vispa äggvitor men missade tydligen 2 för hur man inte ska göra. Därför skar sig äggvitorna och glassen ser nu grynig ut. Massor av arbete som skulle kunna hällas ut i vasken. Men det gjorde jag så klart inte. Etiketter: glass, kemi, ost, vardagsutmaning, ägg
