Min konklusion efter tre år i Frankrike handlar inte om ligga, utan om att man går ut och äter istället för att bjuda hem folk. Hur ofta var jag hemma hos nån inföding? Aldrig. Man sågs ute på restauranger eller barer.
Och restaurangerna i Frankrike? Ja, som Hedström konluderar, inte är de särskilt stilrena. Mitt enda krav då jag bodde i La France var att de inte skulle ha plaststolar på uteserveringen. För mig var det höjden av turisthak. Bortsett från
L'oiseau qui chante. Där hade de plaststolar ute och inne. Och de serverade de bästa pizzorna på den franska sidan av gränsen till Italien. Turistigt var det inte, för någon utsikt fanns det inte att vila ögonen på. Inget charmigt torg, plataner eller vågbrus. Nej, en motorväg, några kulörta lampor och en hundgård med
loppiga schäfrar var vad dom hade att erbjuda. Men pizzorna var som sagt fantastiska. Jag vet till och med en person som åt så mycket att hon kräktes på hemvägen. Med orden "det var så värt det". Det var inte jag. Alla som känner mig vet att jag har
kräkfobi.