Banken Santander uppmuntrar sina anställda i Brasilien till samåkning. De samåkande slipper betala parkeringsavgift på jobbet. Det känns som en grej som skulle kunna finnas på svenska arbetsplatser också. I kombination med ”vi har ekologisk mjölk till fairtradekaffet”. Sånt där bullshit. Santander har kommit längre än samåkning. De jobbar med mikrolån i favelorna och hållbarhet som i att ta vara på sina anställdas kunskap och erfarenhet.
Hotell världen över har fastnat i ”upphängd handduk betyder att du vill använda den igen och att du tänker på miljön”-tänket. Eller så kallar de sig klimatneutrala för att de klimatkompenserar. Humbug! Finns det inget mer de kan göra?! Ett hotell här i Praia do Forte heter Eco Atlantico. Spännande, tänkte jag. Tills hon i receptionen förklarade för mig att det var eco för att ”det växer höga träd i området”. Eh, jaha...?

Hotellet jag bor på ligger precis i utkanten av byn. Där byn slutar tar kokospalmerna vid. Och sen finns det inget mer, bara mil efter mil av bountystrand. Men sköldpaddorna, regnskogen och allt det andra…? Hur kommer det att se ut här om trettio år? Vill helst inte tänka på det. Indianerna bodde här tills portugiserna kom hit på 1500-talet. Portugiserna skeppade hit slavar. Och jag, ja jag kommer hit av fri vilja och spenderar pengar, äter kött och tittar på sköldpaddsbebisar. Och så tänker jag på palmolja. Den typiska Bahiarätten är Muqueca. Den smakar inget vidare. Det kan bero på att den innehåller palmolja. Jag förstår inte hur det hänger ihop. I min värld är
palmolja fyfy och uschusch.
Etiketter: Brasilien, ekologisk mat, humbug, hållbarhet, kokos, miljö, palmolja, PK, riktigt jobb, semester, sköldpaddor