Träffade
Monica och Klaus, ett
brasiliansk-tyskt konstnärspar, på en
boteco i Rio de Janeiro. Över ett fat
korv kokt i rödvin och
en tallrik gorgonzola och oliver pratade vi om vad som är Brasilien, hållbarhet, relationer och livet i allmänhet. Ett par dagar senare besökte jag deras ateljé vid ett idylliskt litet torg i
Copacabana.
Jag ville flytta in omedelbart. Klyschigt, tänker ni. Men icke, allt var bara så rätt. Åh. Och jag ville köpa alla Monicas väskor och smycken.
Och Klaus mobiler.
Monica arbetar enbart med organiska material. Jag fastnade för ett halsband som absolut skulle få följa med mig hem. När hon berättade att det var gjort av kokosfrön föll bitarna på plats. Så klart. Jag ÄR ju
kokos. Men jag fattar inte riktigt hur det kan vara frön. Är inte kokosnöten själva fröt? Hursomhelst. Nu hänger det på nyckeln till
farmors linneskåp. Med Annas londonhalsband. Missa för allt i världen inte
Annas nya sajt och fina väskor!Etiketter: Anna, Bounty, Brasilien, farmors linneskåp, kokos, korv, ost, semester, smycken