Läste recensionen i Svenskan av den nya kokboken ”70-talets mat. Från flygande Jacob till Hawaiikassler” av Annika Ingelsons, Carl Ehrencronas och Linus Meyer. Jag var inte född på 70-talet, men nog har även jag fått tugga mig igenom såväl kyckling med banan som mystiska rätter med ananas.
Intressant att det var på 70-talet som halvfabrikaten började få sitt stora genomslag, och betraktades som ett steg i ledet till kvinnans frigörelse från köket. Nu, fyrtio år senare, är hel- och halvfabrikaten det fulaste man kan sätta på bordet. Nog för att tid, och helst så liten mängd som möjligt, fortfarande är en av de viktigaste ingredienserna i dagens recept, men visst verkar det som om vinden nu börjat vända? Kanske går vi mot en period där vi återigen låter matlagningen få ta tid? Ut med snabbmat, buljongtärningar, barkis och homogen jordgubbssylt på flaska. In med kalops, hemgjord fond, surdegsbröd och hemkokt sylt med bitar av hela närproducerade bär. Bättre mat utan att jämlikheten för den sakens skull behöver stryka på foten. Win win.Etiketter: genus, långkok, marmelad, mattrend, SvD, syltis