Det nya krångliga

I det nya numret av Filter finns det alltså svart på vitt i artikeln "På spaning efter surdegens arvtagare" att jag anser att gelé är det nya krångliga. Det är därmed inte en dag för tidigt att jag försöker mig på ett gelékok.

Min vän Bagarn föreslog att vi skulle åka på utflykt denna regniga söndag och färden gick till Rosenhills trädgård på Ekerö. Där finns det självplock av frukt, bär och grönsaker, loppis, hängmattor och café.
Med en vacker grekisk sallad i magen och 600 gram egenhändigt plockade röda och svarta vinbär i en påse åkte vi hem till Söder, via Ica för att köpa en saftsil, redo att ge oss på det nya krångliga.

Jag läste i ett antal kokböcker, kollade in bloggar och forum samt konsulterade min mor som besitter stor kunskap inom bärområdet. Buden om gelé visade sig vara många. Det känns onekligen krångligt när det mer eller mindre tydligt sägs att "har det inte hänt något med saften efter tjugo minuter har du misslyckats". Lite som att inte få igång en surdeg. Nåväl. Bagarn monterade saftsilen och jag började koka ner bären. Sen skulle bären silas och det var viktigt att låta det ta sin tid och man fick absolut inte inte klämma på den där mystiska saftsilspåsen. Så var det dags att koka upp saften på nytt och försiktigt blanda i sockret. Strängt förbjudet att röra häftigt i saften för då kunde man riskera att det blev sockermos av alltihop.
Som den genuina Syltis jag försöker vara ville jag så klart inte använda mig av annat pektin än det som finns naturligt i bären. Så det fick koka ett bra tag och jag gjorde det ena gelétestet efter det andra och bävade inför det faktum att jag kanske skulle bli tvungen att genomföra det så kallade sprittestet som går ut på att man efter de magiska tjugo minuterna droppar ner lite saft i sprit och ifall saften inte stelnar så är det kört, då blir det ingen gelé.
Samtidigt som Bagarn fotodokumenterade allting (inte nog med att han kan montera saftsilar och baka, han kan fotografera också!) för att skapa kökskonst (kanske ska vi kalla fotoserien Från buske till burk?) blev jag alltmer nervös. Vem vill ha en foton på väggen föreställandes ett misslyckat gelékok? Men tänka sig, efter tjugo minuter blev det gelé. Kanske inte den snyggaste i världen, men den stelnade! Och jag slapp öppna flaskan med Hallands Fläder.

Bärresterna tänker jag koka eftersaft på imorgon. Jag tror att det kan bli en ganska trevlig sommardrink av'et. Bilder från Rosenhill och gelékoket kommer inom kort.

Etiketter: , , , , ,