Dagens ord är blodpudding (och blodkorv). Ord som är lättare att omsätta i praktiken än att slänga in i meningar och få det att låta naturligt. Därav gårdagens resultatlösa jakt på grisblod. Jag tänkte nämligen att det vore en vardagsutmaning för en syltis att laga egen blodpudding. Jag hade surfat recept och konstaterat att det går att laga rätten utan vare sig ister eller späck (två ingredienser som, om möjligt, låter ännu mer oaptitliga än grisblod). Men tji fick jag. Och idag är ju dagen, så det är för sent att fortsätta blodjakten eftersom själva blodpuddingen ska bakas i vattenbad i ugnen i minst en timme och sen svalna innan man därefter kan skära den i skivor och steka den. Lösning: jag köpte färdig blodpudding. Så billigt det var! Köpte den enda som fanns på Ica. Den innehåller mest vatten. På hemvägen var jag, som tidigare nämnt, inom Cajsa Warg och där hade de finblodkorv med hög blodhalt. Skillnaden mellan blodpudding och blodkorv är att blodpudding varken innehåller ister eller ryggspäck. Det låter bra, tycker jag. Ikväll blir det alltså ett slags duell. Fulblodpudding vs. finblodkorv. Jag har köpt klassiska tillbehör också för att piffa till måltiden. Rökt sidfläsk, äpplen, lingon (som jag tänkte råröra när jag kommer hem från jobbet) samt färsk svensk vitkål. Det är inte utan att man är lite spänd på resultatet.
Etiketter: blod, Cajsa Warg, syltis, vardagsutmaning, äckliga ord