Lördagens ord var Cajsa Warg. Hon sa aldrig "man tager vad man haver", men ”man tager om man så hafva kan”. Det blev dagens ledord. Lena är färdig med sitt exjobb och ska ha examensfest nästa helg. Igår skulle jag baka brödet till denna tillställning. Startade fyra surdegar i fredags. Igår morse bestämde sig Assistent för att strejka. Man tager om man så hafva kan: ren armstyrka. Jag fick blanda surdegar för hand i en timme. Idag är armen lite trött. Det visade sig att det gick ganska bra ändå att baka levain, honungsbröd och solros- och russinlimpa utan degblandare. Och några jäskorgar har jag fortfarande införskaffat. Man tager om man så hafva kan: durkslag och bakhanddukar. Och det blev nog de snyggaste honungsbröden jag hittills bakat. Cajsa Warg förresten. Hur såg hennes recept ut? Jag valde ett på måfå ur "Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimmer". Hård pastej. Vad är det? Finns det lös pastej? Och vad är det hon skriver egentligen? Handlar det över huvud taget om mat?!
Tvätta saltet utur ett stycke smör, ungefär så stort som ett gåsägg; lägg det uti ett djupt stenfat, och slå därpå så mycket uppkokat hett vatten som tyckes vara tillräckeligt till en pastej; rör strax däruti siktmalit rågmjöl eller grovt vetemjöl, att han bliver som en deg, och arbeta honom sedan på bordet med mjöl, ju hårdare han kan bliva ju bättre är det. Denna deg brukas ock till vilda pastejer, ty bör han vara väl hård, eljest spricker degen när han kommer i ugnen, och pastejen förlorar då all sin sås.
Etiketter: Assistent, Cajsa Warg, Lena, Lergropen, levain, nedräkningskalendern, pastej, rågsurdeg, språknörderi, surdeg, surdegsbröd, träning