Som den vetgiriga person jag är har jag såklart gjort lite research om fenomenet blodpudding.
Etymologiskt härstammar ordet från engelskans ”pudding”, och det faktum att man tillagar rätten med hjälp av vattenbad. På 1700-talet serverade man puddingen i skivor. Det här med att steka blodpudding är ett ganska nytt påfund, såvitt jag har förstått. Lite som att göra pyttipanna, så skulle man ta tillvara på rester och då värmde man blodpuddingen genom att steka den i skivor. Enligt Ica så var det faktiskt Cajsa Warg som introducerade rätten i Sverige. Något paradoxalt då att man inte kan köpa blod i butiken som bär hennes namn. På 70-talet började man i folkmun kalla blodpudding för radhusbiff. Lagom glamouröst.
Det är ganska fascinerande att finanskrisen har lett till att svenskarna äter mer blodpudding. Jag gillar verkligen blodpudding och har inga problem med att beställa det på restaurang, och kan tipsa intresserade om att både Imperiet och Berlin serverar utmärkt blodpudding! Däremot tycker jag att halvfabrikat i allmänhet och blodpuddinghalvfabrikat i synnerhet är ganska läskigt. Jag kan till viss del förstå att blodmat kräver konserveringsmedel, men ändå, det känns inte rätt. Lustigt att folk har blivit mer medvetna om närproducerad och naturlig mat, men ändå fortsätter att köpa blodpudding som till största delen innehåller vatten, blodpulver och E250.
Det finns lite olika sätt att servera rätten på, beroende på var man befinner sig. På vissa ställen kokar man blodpuddingen i mjölk! Låter inte det alldeles fantastiskt äckligt? (Lite som hetvägg, varför sagga till en god semla med varm mjölk?) Och mjölk förresten? Kalcium hämmar ju kroppens upptag av järn! På andra ställen äter man sirap till blodpudding. I några av recepten jag kollade var det sirap i själva smeten (om det är en smet i dess ursprungliga bemärkelse kan jag inte svära på), så att hälla sirap ovanpå stekt blodpudding blir ju lite som grädde på moset. På Azorerna äter man tydligen blodpudding med ananas. Hm. Nåväl, i Sverige kan man väl jämföra serveringsförslagen med pannkakor; vi äter blodpudding med sylt, sirap och kanske lite frukt typ russin eller äpplen. Himla otippat egentligen att vi i kalla Skandinavien är så förjusta i pepparkakskryddorna.
Etiketter: blod, nedräkningskalendern, språknörderi, vardagsutmaning