Om jag hade tagit ut kontaktlinserna och kisat lite så kanske kanske hade raukarna på Fårö påmint en smula om Petra. Det var förvisso strålande solsken precis som i Jordanien, men jag vet inte om jag vill drista mig att kalla det här för vårväder. Kallt och blåsigt. Allting var stängt på ön, inte ett enda café eller restaurang att äta lunch på. Tur att man köpt picknickmat i Fårösund.
Den observante betraktaren tänker nog "hey, bäst före 18 april, det var ju igår?", och ja det var igår. Osten från Stafva gård utanför Visby luktade lagom illa men var väldigt god, d.v.s. perfekt mogen! Icas urval av bröd var dock bedrövligt. Att de ens har mage (!) att kalla det där söta, degiga för råglimpa. Jag som gått och fantiserat om surdegsmeckat Gotland. Nog för att jag gissat att Rute skulle ha stängt för säsongen, men kan inte de bofasta kräva nåt bättre än bake-off under vinterhalvåret?
Off-season var det också på Furillen. Som ett overkligt rymdlandskap. Hotellet var alldeles öde. Inte en människa på halvön, inte ens i Håkan Nessers fort syntes det till nån. Och i lokaltidningen stod det idag att Abba-Björn får ge upp planerna på att bygga en studio där. 
När allt nu var stängt på norra delen av Gotland kändes det skönt att komma tillbaka till Visby där några restauranger håller öppet även under lågsäsongen. Gourmettröstätandet fortsätter alltså, ikväll på Friheten. Jag hade lite svårt att välja lamm idag efter att ha sett alla tussiga lammingar på Fårö, så jag tog kalventrecôte med ratatouille och risotto. Ganska otippad, och kanske inte helt lyckad, kombination. Men allt är redan förlåtet eftersom köttet var så mört att man kunde, som man säger på danska, tugga det med ögonbrynen.