Surdegandet - hur det egentligen började

Jag fick en bok i julklapp av min kusin Fanny. Martin Johansson är numera lite utav min husgud. Hans bok är min bibel. Den är inte bara snygg, den är dessutom bra skriven. Snart har jag bakat mig igenom hela boken, med mer eller mindre lyckat resultat. Min kusin visste alltså inte vad hon gjorde när hon gav mig denna bok; jag har blivit en surdegskuf. Inte bara vardagarna på kontoret, utan också helgerna ägnas numera åt logistik. Surdegsbaklogistik. Det är matning, ältande, jäsning, rundrivning, jäsning igen, varm ugn, isbitar på heta plåtar, vädring av ugn. Allt handlar om att få till den perfekta skorpan och de perfekta hålen i mitten. Ja, och så får det gärna smaka gott också. Behöver jag nämna att jag är väldigt självkritisk? Jag tittar på bröden. Lyfter dem. Knackar på skorpan. Skär en skiva. Betraktar insidan av brödet. Bryter av en bit. Lyssnar på själva brytet. Brer på smör, nåja, Bregott. Strör på salt. Försöker göra en objektiv smakbedömning. Det finns väldigt mycket som kan gå fel vid surdegsbak. Det är kanske därför det är så roligt. A challenge and an opportunity, som man säger på stora multinationella företag.

Etiketter: , , , ,