Jag har läst Praktisk svenska på Stockholms universitet. Praktisk svenska? Ja det hette så då. Numera kallas visst kursen Kommunikation i tal och skrift. I slutet av terminen skulle vi genomföra ett projektarbete. Jag, Lena och Mattias valde att skriva om fenomenet bruksanvisningar. Lena hade nämnt att hon hade en Assistent hemma, men att hon aldrig förstått sig på den. Det slutade med att vi genomförde en rigorös bild- och språkanalys av bruksanvisningar till Assistent från 1940, 1970 och 2000. Det var ganska nördigt, men också väldigt roligt. Tänk att få ägna sig åt språknörderi på heltid igen…I M2000 presupponerar avsändaren att mottagaren ska förstå komplicerade monteringsanvisningar med de olika komponenterna och utelämnar därmed fakta som fackmän troligtvis känner till, men som är obekanta för konsumenterna. Monteringsanvisningarna är ytterst otillfredsställande. Det vi kan konstatera utifrån analysen av bruksanvisningarnas text- och bildsamspel är att bilderna blivit färre, mer simpla och tvådimensionella. I M1940 och M1970 var det en nära förbindelse mellan text och bild, men i M2000 är distansen mellan text och bild mycket stor. Troligtvis har detta med ekonomiska skäl att göra. M2000 innehåller bruksanvisning på flera olika språk och försöker vara så effektiv som möjligt, kanske på bekostnad av mottagarens förståelse för maskinens funktion. En annan tydlig skillnad jämfört med de äldre bruksanvisningarna är de säkerhetsföreskrifter som upptar omkring en fjärdedel av textmassan i M2000. Här är det verkligen tal om banala allmänsanningar, med formuleringar som ”stoppa aldrig ner händer […] i mixern”
Jag minns att vi skrattade mycket åt en teckning på pojken som leker med Assistent. Inte nog med att han hade abnormt stort huvud, det såg dessutom ut som om han skulle sticka ner ett flygplan i hushållsmaskinen.
Vi skrev så klart en ny bruksanvisning också. Men den kan jag inte hitta.