Det tog väldigt lång tid. Faktiskt flera veckor om man räknar på’t och inkluderar hela
vildjästprocessen. Men idag kände jag att det var dags att ge sig på kanelbullar. Varför göra det enkelt för sig och köpa 50 gram jäst och ha färdiga bullar på ett par timmar? Nääää...här ska det surdegas! Resultatet blev helt ok. Fast jag får nog jobba lite på det estetiska. Men för att vara knutnovis så är jag väl ganska nöjd trots allt. Namnsdagsbarnet också.
Däremot förstördes namnsdagsfikan av filmen
Paris. Fransk film när den är som sämst. Lite dragspel, häääääääääääärliga Paris-vyer, kamerans manliga undressing blick som letar sig ner i urringningar, äldre män som
faire l’amour med unga kvinnor,
mustigt mysiga marknader, yada yada yada. Regissören Cédric Klapisch är ett gubbslem. Cédrick Klap-ISCH.
Etiketter: franska filmklyschor, gubbslem, jästfusk, kanelbullar, kanelmissbruk, komplicerade saker, Seinfeld, surdeg, vildjäst
